正在播放:危情一日半 - 正片

观影指南

无需安装任何插件,瑞典电影《危情一日半》正片即可免费播放。

DVD:普通清晰BD:高清无水印HD:高清TS:抢先非清晰

如果电影《危情一日半》加载失败,可刷新切换线路

未来影院为您提供电影《危情一日半》正片免费播放地址,如果电影《危情一日半》播放失败清按F5刷新再试,或者切换播放资源,请勿轻信《危情一日半》视频内广告,本站与广告内容无关.

请收未来影院唯一网址 [ http://www.qfanyi.com/details/61752.html ] 以免丢失!

《危情一日半》剧情:Police officer Lukas, tracking down leads Artan and Louise, a divorced couple on an emotionally-charged road trip when Artan takes Louise hostage to reunite with his daughter. The journey takes them through rural Sweden during a hot summer, all while having police on their heels

为您推荐

用户评论

  • Jensen

    家庭问题往往会外溢,就像是高速上的连环撞。很欣赏这位介入劫持案的警察的沉重冷静机智。只因为生病的妈妈吃药副作用沉睡过头而导致赴约失败,就激发了被算计将失去监护权的移民爸爸走投无路式抢女儿。这就是丁点火花在干燥环境下就引发灾难。

    本片的高潮是在医生人质父母家的车库的争执。父亲母亲对没走传统路线的亲生女儿十分轻蔑,即使在看见她被枪指着这样的情形下,还是给了她一顿毫不留情的嘲讽,其中的人生攻击句句尖酸刻薄;更何堪想象他们是怎样对待过这位移民女婿?(瞧不起、看不上、陷害他、赶走他)

    凡是缺乏冷静的沟通,皆因为只想解决问题。同时,由于消耗不掉情绪,怎么的沟通都会被当事人认为是虚伪。剧情走向变成当事人恨对方也恨自己时,这个恨略有反思意味了。所以,后面的剧情是这对怨偶对彼此都松绑了些。这一点点释放出来的大彻大悟,正是他们消耗掉情绪后的理智回归。哎,除了欲望、情绪也是一把火啊,不慎则伤己伤人、满身伤痕。回望这对夫妇之间危机终得化解,坦然承认爱过但得选择分开了,算是宽慰了我们这些看客。只是想想医生那固执的父母,还是唏嘘不已。

    全片还让觉得闹心的是家庭起纠纷浪费了公共资源。虽然公共资源应该被用于保护公民,但他们也必会受到公众的关注和指责。(扔鸡蛋砸人质车的五个青少年,是不明就里的小愤青吧)

    故事的结局是一个关键情节的落幕,幕布之外,生活还是很难。

  • Jensen

    坐牢判刑。确实没办法。这时候人短路啊。

    剧情之所以这么拖沓冗长,因为这是根据事件改编的。

    警察就是导演。

    剧情确实太漫长了,最多30分钟可以讲完。

    多少呢?多少公共警力?

    从这个角度他的失败了。

    所以总体概念这部剧太冗长了,太漫长了,并不是一个好看的剧。

    需要140个字。还说点什么?

    有的时候要开朗,不要想的太烂了。回头想想,那么的不值得。

  • Jensen

    让我印象深刻的点是:剧中关于移民的歧视是很严重的。在与父母争执的过程中,路易斯的父亲讲:下贱的外国佬/我不会把我唯一的外孙女交给一个(外国人),而阿尔坦也讲:一家子都到齐了,一个又一个小丑。可见,而阿尔坦与路易斯家庭的矛盾是存在已久,且难以化解的。n????“我们都会犯错,重要的是我们怎么面对错误”。n????“我是有选择的,可我选错了,然后伤害了我的家人,所以我为我的错误付上代价”。n????“我们每个人都有得选择”n????“你怎样让他(儿子狄奥多)回到你身边?”n“这是他的决定,我只能努力做正确的事情,希望他能原谅我。”n????“对你来说最重要的是卡桑德拉,你要想想 你想成为什么样的爸爸,你想让她对你有什么样的印象?”n????“我只是人而已”n“别讲大道理,你是他爸爸”ncopy:n由于家庭矛盾演变成劫持人质的逃亡之旅,阿尔巴尼亚移民的男主,嬉皮士回归家庭且有心理疾病的妻子,被要求当劫持车辆司机的警察(有中东的血统且也面临家庭的分崩离析),三个角色的设定就很有戏剧张力又发生在瑞典不得不让人想起斯德哥尔摩综合症,但实际片子不涉及。完全是靠人物的情绪和演员的演技来推动剧情,其中在女主家爆发的夫妻之间,女儿与父母之间的矛盾大爆发是个小高潮点,涉及了移民问题,阶级矛盾,两代隔阂。结尾从车内打电话开始进入本片高潮,三名演员充分证明了自己高超的演技(演警察的演员同时也是本片的导演),算是一部用来欣赏演员演技的佳作。

  • Jensen

    Jag ska träffa Louise.

    Vi har bestämt träff.我們安排了一次會議

    Du får ta en nummerlapp och vänta på din tur.

    不尽人情

    Vänta. Jag är inte sjuk.

    Jag har bestämt träff med Louise.

    Ja. Du får vänta på din tur,

    så hjälper jag dig sen.

    Förstår du vad jag säger, eller?

    -[receptionist] Kvitto?

    -Ja.

    Varsågod. Sitt i väntrummet en stund.

    [signal för nästa könummer]

    [receptionist] Nummer 55.

    [man på teve] ...blir 27-28 grader...

    ...drygt 25 grader i mitten av landet också.

    Men titta där...

    -Vad säger du om det här?

    -Det är ju så det kokar, nästan.

    Det blir svettiga nätter.

    -[kösignal]

    -Nummer 56.

    ...riktigt varma strömmar på nätter också...

    ...i inlandet...

    Nummer 56.

    -Nummer 57.

    ...det kanske man kan. Det beror på...

    [telefonen ringer]

    ...här är det inte alls lika...

    [telefonen ringer]

    Under helgen blir det ännu fler...

    [barngråt hörs på avstånd]

    -[kösignal]

    -Nummer 59.

    Då kan vi se vad jag kan hjälpa dig med.

    Jag ska träffa min fru, Louise.

    Vi har bestämt träff.

    Jaha. Men...

    Louise är upptagen med en patient.

    Jag kan hälsa henne nånting...

    Då får du hämta henne.

    Förlåt. Vad sa du?

    Du får hämta henne.

    Det är mellan mig och henne.

    Det här är en vårdcentral.

    Louise har en patient.

    Om du vill träffa henne

    får du vänta tills hon har rast.

    -Vi har bestämt...

    -[kösignal]

    -Nummer 60.

    -[slår handen hårt i disken]

    Nummer 60.

    Var är min fru? Var är Louise?

    -[man] Säg var hon är!

    -[kvinna] Gör inget. Snälla!

    Var är hon, säger jag!

    Vad är det som händer?

    [Louise] Vad gör du här?

    Vad händer?

    -Du får inte vara här.

    -Jag är var jag vill.

    -Gå härifrån.

    -Varför kom du inte?

    Du kan inte bara dyka upp här.

    Jag väntade på dig på kaféet, som du sa.

    Jag jobbade.

    Du ljuger! Jag satt där i en timme!

    Det är andra gången nu!

    Snälla Artan. Du måste gå härifrån nu.

    -Vi får ses efter jobbet. Jag lovar...

    -Var är hon?

    Svara!

    Är den där riktig?

    -Säg var hon är!

    -Du är ju sjuk.

    Var har du gömt henne?

    Jag ringer 112.

    Jag svär. Jag skjuter dig,

    och sen mig själv. Fattar du?

    Nej... Artan, nej!

    [Artan] Akta!

    [Louise snyftar]

    Var är hon?

    Var är hon?

    Hos mamma och pappa!

    Nej!

    Fan...

    [Louise gråter]

    Nej!

    [man] Louise?

    Vad gör du?

    -Du knullar honom.

    -Han blöder ju!

    -[telefonen ringer]

    -Snälla, Artan. Släpp mig.

    -[polissirener hörs]

    -[telefonen ringer]

    [polissirener närmar sig]

    Kom.

    [kvinna] Kan du röra på den?

    [någons mobiltelefon ringer]

    Artan...

    -Du måste sluta nu!

    -Vänta! Jag tänker! Håll käften, Louise!

    [telefonen ringer]

    [telefonen ringer]

    [telefonen ringer]

    [telefonen ringer]

    [telefonen ringer]

    -[telefonen ringer]

    -[man] Ska jag svara?

    [telefonen ringer]

    -Jag svarar.

    -[telefonen ringer]

    [telefonen ringer]

    Hallå? Det här är dr Simon Yakoub.

    Ja, det stämmer.

    Nej. Ingen är allvarligt skadad.

    Han har en pistol.

    Han riktar den mot alla.

    -Louise Bremer.

    -Lägg på!

    -De vill prata med dig.

    -Lägg på! Prata inte med polisen!

    Artan...

    Artan.

    Artan, lägg bort pistolen.

    Sparka bort den.

    [telefonen ringer]

    Fucking jävla telefon!

    [lyfter luren och lägger på]

    [snyftningar hörs]

    [telefonen ringer]

    [Artan skriker på albanska]

    Du!

    Men håll käften! Kan du hålla käften?

    Hitta en spritpenna och nåt att skriva på!

    Skynda dig, då!

    Ett papper! Ett stort papper!

    Skriv! Skriv...

    "Vill ni prata? En av er får komma upp."

    "En" med stora bokstäver!

    [man 1 i komradio] Från 13-01-16.

    Vi är på plats utanför vårdcentralen.

    [kvinna 1 i komradio] 13-91-10. Han ska

    vara aggressiv och bete sig instabilt.

    [man 1] Jag får in uppgifter om

    att gärningsmannen ska vara beväpnad. Kom.

    [kvinna 1] Han ska ha mörkt hår.

    Runt 180 cm. Namn oklart. Kom.

    [kvinna 2] Från 13-91-20. Uppfattat.

    [man 2] 13-91-40. Hör vittnen.

    Jag vill inte att tredje man skadas. Slut.

    [pip från radion]

    [man i komradio] 10-31-00

    från ett-noll. Kom.

    De är i Norge på övning,

    men vi har kontakt med Stockholm

    och nationella insatsstyrkan. Vänta.

    Det är uppfattat. Kom.

    NI är tre timmar bort. Kom.

    Klart slut.

    [det knackar på dörren]

    Öppna!

    [Artan] Långsamt.

    Mitt namn är Lukas Malki.

    Jag är obeväpnad. Får jag komma in?

    Är han själv?

    Släpp in honom, stäng dörren efter.

    Är du polis?

    Få se på ditt leg.

    Så de skickade dig. Okej.

    Snurra ett varv. Långsamt.

    Får jag?

    [Lukas] Är nån skadad?

    -Är du okej?

    -[Artan] Han räknas inte.

    Hon ramlade. Det är inte mitt fel.

    Okej.

    Ingen mer behöver komma till skada.

    -Ingen är skadad!

    -Okej, visst.

    Som sagt, jag heter Lukas. Vad heter du?

    Det spelar ingen roll.

    -Jag vill kunna kalla dig nåt.

    -Varför?

    Det är ingen jävla kontaktannons!

    Det är bara ett namn,

    för att kunna kommunicera.

    Du kan kalla mig Zlatan.

    Okej. Zlatan.

    -Han heter Artan.

    -Håll käften!

    Artan, Zlatan... Det spelar ingen roll.

    Var kommer du ifrån?

    Vad bryr du dig?

    Var kommer du själv ifrån?

    Jag försöker bara lära känna dig, Artan.

    Jag är inte din kompis, kompis.

    -Vi är inte här för att dricka öl.

    -Okej.

    Så varför är vi här? Va?

    -Vad vill du?

    -Håll käften! Jag menar allvar!

    Artan, lyssna nu.

    Det är du och jag som pratar här, okej?

    Jag behöver en bil.

    Okej. En bil.

    [någon hostar]

    Kan jag få kolla i din ryggsäck?

    Varför?

    Tror du det är en bomb?

    -Jag är inte terrorist!

    -Varför skulle jag tro det?

    Alla blattar är terrorister.

    -Jag vill bara titta i din ryggsäck.

    -Jag har inga andra vapen.

    Då spelar det ingen roll om jag får titta.

    Du ska fixa fram en bil!

    Vi pratar om en bil så fort jag fått se

    vad du har i ryggsäcken.

    [Louise skriker]

    Artan, lyssna på mig.

    Du bad nån komma upp, och jag är här.

    Jag är obeväpnad. Du håller i en pistol.

    Men jag litar på dig.

    Nu måste du lita på mig.

    Är du nöjd?

    Nu får du fixa fram en bil.

    Okej, Artan.

    Den där pistolen du håller i handen...

    Är den laddad?

    Vad tror du själv, kompis?

    -Vart ska du åka med bilen?

    -Skit i det.

    Ge mig en civilbil med svarta rutor.

    Inga jävla tricks.

    -Du håller käften!

    -Artan, jag försöker inte lura dig.

    Jag vill vara ärlig.

    Än så länge är det småsaker.

    Vi kan få det till olaga hot

    och vapeninnehav...

    Det är allt.

    Det behöver inte bli mer än så, Artan.

    Lukas, var det, va?

    Nu ska du lyssna på mig.

    Jag dödar henne.

    Och sen mig själv. Förstår du?

    Jag skiter i allt nu.

    -Snälla... Snälla Artan!

    -[Lukas] Artan.

    -Tänk på Cassandra.

    -[Lukas] Lugn nu. Ingen ska skjuta nån.

    -Vem är Cassandra?

    -Hon har tagit min dotter.

    Och gömt henne!

    Men... Det är jag som har vårdnaden.

    Du säger att du älskar mig,

    och sen slänger du ut mig på gatan!

    Och så tar du mitt barn!

    Det är ju inte bara ditt barn.

    Jag vet inte vad som har hänt mellan er.

    Nej, du vet ingenting!

    Så sluta fråga och fixa min fucking bil!

    Jag ska fixa din bil, Artan.

    Jag ska göra det.

    Men det går inte på fem minuter. Okej?

    Vi har bara en civilbil.

    Jag skiter i hur många bilar du har. Okej?

    Okej.

    -Låt mig prata med mina kollegor.

    -Du går ingenstans.

    Tror du inte jag fattar

    att ni tänker storma här?

    Ropa från fönstret. Dina kompisar

    får komma upp och stå utanför dörren.

    Inget jävla snack i telefonen!

    [tjatter i polisradio]

    Artan.

    Släpp dem som inte har

    med det här att göra.

    Vadå, de här?

    De kan gå när de vill.

    Jag fattar inte varför de är kvar här.

    Va?

    [springande steg avlägsnar sig]

    Får vi gå?

    Ja, gå! Stick, för fan.

    Jag stannar hos dig, Louise.

    -Nej, gå, Kristin. Det är bra.

    -Nej, jag stannar här med dig.

    -Jag stannar också.

    -Han ska ut!

    De andra skiter jag i,

    men han ska ut härifrån!

    Ut, sa jag!

    -Du kanske får tillbaka henne sen. Fitta.

    -Artan, det är inte som du tror.

    -Vad tror jag, Louise?

    -Med Simon.

    -Att du knullar honom?

    -Det gör jag inte.

    Så du har inte knullat honom?

    Nej.

    [det knackar på dörren]

    Vänta.

    Okej.

    Vi är fyra personer här.

    Har vi nån civilbil i närheten?

    Med svarta rutor!

    Jag vill inte bli snajprad bakifrån.

    [polis] Vi kan säkert hitta nåt

    och täcka rutorna, men...

    -Det kommer att ta ett tag.

    -Ni har 15 minuter!

    Det tror jag verkligen inte

    är tillräckligt.

    Men var smart och hitta tid!

    Meddela när bilen är framkörd.

    [Artan] Ingen får vara i trapphuset,

    annars skjuter jag! Jag skiter i...

    -[Artan] Stäng!

    -Vi säger så.

    Vi säger så.

    Okej, Artan. Bilen är på väg.

    Okej?

    Artan...

    Jag behöver mina mediciner.

    Vad för mediciner?

    Jag måste ha dem. De är på mitt rum.

    Snälla, jag behöver dem!

    Louise, jag kan gå

    och hämta dina mediciner.

    Och hämta gardiner! Stora!

    Ja.

    Polisen har precis kört fram en bil.

    Det är en svart Volkswagen som står

    parkerad utanför entrén på vårdcentralen.

    Och tidigare här idag

    så var det två polisassistenter som fick...

    [spänningsmusik]

    Få se.

    [Lukas] Handskfacket är tomt.

    -Dörrarna ser du.

    -Okej.

    [telefonsignal]

    Okej, kör.

    Jag kommer till en korsning.

    Vart ska jag svänga?

    Du får guida honom.

    Kör E14 västerut cirka 50 minuter.

    Jag säger till sen.

    Artan...

    Det där vapnet kan gå av av misstag.

    Kan du rikta pistolen åt ett annat håll?

    Koncentrera dig på att köra! Okej?

    Det här är komradion.

    Med den håller vi kontakten

    med polisen utanför.

    Jag kan rapportera ut

    och de kan anropa in. Förstår du?

    Vad fan...

    Vad är det här?

    Svarta rutor, sa jag ju! Driver du?

    Artan, du sa att du ville ha tonade rutor

    och de hade bara 15 minuter på sig.

    -Skojar du? Inga tricks, sa jag!

    -Det är inget trick.

    Ni tänker snajpra mig

    så fort ni får chansen.

    Du behöver inte vara orolig för det.

    Vi har inte tillgång till såna vapen.

    Nej, men om ni hade... Ni hade...

    Varför följer de efter oss?

    Säg åt dem att sluta följa efter oss!

    Artan.

    -Säg åt dem! Jag svär!

    -Snälla!

    Artan!

    -Artan.

    -Stanna inte!

    Artan, se på mig. Du måste förstå en sak.

    De här poliserna är här för vår skull,

    för att skydda oss, okej?

    Okej, Artan?

    Ingen vill skada dig.

    Snälla.

    Lägg dig inte i!

    Det är jag som bestämmer här.

    Var är din ring?

    -Va?

    -Din ring! Var är den?

    [man i komradio] 13-16-20

    från ett-noll, kom.

    Artan.

    Artan, hör du mig?

    Artan!

    Kör!

    Om nån försöker nåt, så skjuter jag!

    Jag svär på mitt liv.

    Vi kör västerut på E14. Slut, kom.

    Ett-noll, det är uppfattat. Klart, slut.

    [stämningsmusik]

    -Varför kör du så långsamt? Kör snabbare!

    -Artan, jag vet inte vart vi ska åka.

    Dessutom så håller du en pistol,

    en laddad pistol, mot Louises huvud.

    Om jag kör snabbare så kommer du

    att riskera hennes liv.

    Du kommer att riskera ditt liv, andra

    polisers liv och våra medtrafikanters liv.

    Det räknas som mordförsök.

    -Jag har inte mördat nån.

    -Nej.

    Vi ska bara se till att ingen blir skadad.

    Lugnt och stilla, Artan. Lugnt och stilla.

    [mobiltelefon ringer]

    Ja, hallå?

    Va?

    Nej, jag har inget att säga.

    Var har du fått numret?

    Sluta ringa! Jag vill inte!

    [talar albanska]

    Sätt på radion.

    Nyheterna. Jag vill höra vad de säger.

    -[gitarrmusik]

    -[kvinna] Svenska som andraspråk...

    -[man] ...på en vårdcentral som gisslan...

    -Höj.

    ...har nu lämnat platsen och färdas i en

    civil polisbil i västlig riktning på E14.

    I bilen, som följs av flera polispatruller

    och körs av en lokal polisman,

    finns också mannens hustru

    som fortfarande hålls som gisslan.

    Resten av personalen

    på vårdcentralen har släppts

    och ska enligt polisen

    befinna sig i säkerhet.

    Det var vid niotiden i morse

    som den beväpnade mannen

    tog sig in på vårdcentralen

    och hotade de anställda med pistol

    och något som påstods vara en bombväska.

    Mannen krävde att få tala med sin hustru.

    Vad snackar han om?

    Jag har ingen bombväska!

    Jag är ingen jävla terrorist!

    Hon kidnappade min dotter,

    och nu är jag Usama bin Ladin?

    Jag vet att du inte har en bomb

    i väskan, okej?

    -Men de snackar skit. Varför? Höj igen.

    -[man i komradio] 16-20, kom.

    -[man]Östersjötorsken mår sämre.

    -Vad fan...

    Enligt Världsnaturfondens

    årliga konsumentguide...

    [man via komradion] 13-16-20, kom.

    Vi får rapporter om en bombväska.

    -Vad fan, jag har ingen bomb!

    -Det finns ingen bomb i bilen.

    Jag upprepar:

    Det finns inte någon bomb i 16-20.

    Är det uppfattat?

    Det är uppfattat. Klart, slut.

    Varför skrattar du?

    -Jag skrattar inte.

    -Jag hörde att du skrattade.

    Artan, du har en pistol. Det är därför

    vi sitter här. Har du glömt det?

    Vi sitter här för att du kidnappade

    min dotter. Mitt kött och blod.

    Det är jag som har vårdnaden.

    För att du lurade den till dig.

    Du och din familj.

    Först slänger ni ut mig på gatan,

    sen in i fängelse,

    och du lurade till dig min dotter!

    -Artan.

    -Vet du vad de gjorde? Hennes föräldrar?

    De kommer hem till mig... Fattar du?

    För att slänga ut mig på gatan!

    [Louise] Jag äger ju lägenheten!

    -Och jag betalar hyra där!

    -Inte många gånger.

    Berätta för polisen. Han är nyfiken.

    -Vad?

    -Ja, berätta om misshandeln.

    Han är polis, så han vet vad som är rätt.

    Allt står i domen. Han får gärna läsa den.

    Vad står det där, då?

    "Artan Kelmendi, dömd till tre månaders

    fängelse för han är en jävla blatte."

    Du knuffade pappa!

    Han kunde ha brutit nacken!

    -Han snubblade på sina skor! Det vet du.

    -Du dömdes för misshandel.

    Jag dömdes för att jag

    inte heter Emil i Lönneberga!

    Artan. Jag vet

    att det låter konstigt, men...

    Vi kommer att behöva göra ett stopp

    vid nästa bensinstation.

    Vad snackar du om?

    Vi har ingen bensin i bilen.

    Men vi har ju precis åkt.

    Jag vet. Jag vet inte varför det är så,

    men så är det.

    -Har du planerat det här?

    -Nej, det har jag inte.

    Du har planerat det!

    Du trodde jag och hon skulle åka själva,

    så du gav oss en tom bil!

    Tror du jag är dum?

    Artan, jag har inte planerat det här.

    Du hade ett krav på

    att det skulle vara en civil polisbil.

    Det skulle gå fort,

    så den var nog otankad.

    Skojar du nu, eller?

    Nej.

    Antar du mycket saker i ditt jobb, Lukas?

    Antar du vem som är skyldig

    och oskyldig också?

    Är det så svenska polisen jobbar?

    Nej.

    Men Artan...

    Om vi inte ska knuffa oss fram,

    så måste vi stanna vid nästa mack.

    Jag kan inte göra nåt annat.

    [talar albanska]

    Okej, vi stannar.

    Men du tankar, och ingen annan.

    Och de håller sig borta.

    Annars skjuter jag.

    -Jag förstår.

    -Är det här ett skämt, eller?

    [komradion piper]

    [man via komradio]

    Det är nån som har glömt

    att tanka vår bil.

    Vi kommer att behöva göra ett stopp

    vid nästa bensinstation. Kom.

    Från ett-noll. Uppfattat.

    Nästa mack är en Bilisten,

    Det är uppfattat. Slut, kom.

    [sirener hörs]

    [sirener på avstånd]

    Kör vidare.

    Kör! Stanna inte!

    -Artan, vi kör nästan på tom tank här.

    -Kör vidare, sa jag!

    [tjatter i polisradion]

    [Lukas] Vi behöver bensin.

    Annars kommer vi ingenstans.

    Tror du att jag tänker stanna

    mitt i din dödsfälla?

    Halva jävla Sverige väntar

    med snajpers där.

    Vi skulle bara tanka. Det är allt.

    [man via komradio] 13-16-20 från ett-noll.

    Ni stannade inte vid macken. Kom.

    Vad händer nu?

    Vi tar det lugnt.

    Jag är lugn, Artan.

    Men vi behöver bensin. Och jag måste

    rapportera för att hålla alla andra lugna.

    Är läget under kontroll? Kom.

    Säg att det är det.

    Jag rapporterar inget

    om jag inte har nåt att rapportera.

    För varje tyst sekund som går

    så ökar oron där ute. Förstår du?

    Det kommer en till mack

    om ett par kilometer. Du kan stanna där.

    Tror du det är min första resa hit?

    Allt är under kontroll.

    Vi stannar vid nästa mack. Slut, kom.

    Klart slut.

    Okej, då tankar jag.

    Behöver ni nåt?

    Ska jag köpa vatten eller kaffe?

    Nej tack. Jag vill inte bli förgiftad.

    Vi ska inte ha nåt, sa jag.

    Tanka, så kör vi.

    -Då kan vi åka.

    -Vänta.

    Okej, kör.

    [stämningsmusik]

    Har du barn, Lukas?

    Va?

    Ja. Två stycken.

    Vad heter de?

    Teodor och Bella.

    Och din fru?

    Emma. Min ex-fru.

    -Är du inte gift?

    -Nej, inte längre.

    Varför?

    Det finns nog många svar

    på den frågan, Artan.

    Det beror på vem du pratar med.

    Men jag pratar med dig.

    Jag tror att vi slutade lyssna

    på varandra.

    Hon lämnade dig.

    Nej. Jag tror att vi förändrades

    som människor.

    Vi träffades när vi var 17.

    Vi gick på gymnasiet fortfarande.

    Vi var tillsammans halva livet.

    Vi växte nog bara ifrån varandra.

    Är ni vänner, du och din fru?

    Vi kommer överens. Nu.

    Ibland blir det svårt,

    men vi försöker för barnens skull.

    Vi träffas och sjunger för dem

    när de fyller år och...

    Vi gör såna saker. Viktiga saker.

    Artan... Vägen blir sämre här.

    Riktar du pistolen åt ett annat håll?

    Det räcker med att du nyser

    för att den ska gå av.

    Du måste lita på mig nu.

    Ingenting kommer att hända dig här.

    [Artan] Kanske, kanske inte.

    Du kanske vill döda mig.

    Så var har du ringen?

    Vigselringen. Den kostade 20 000.

    Hur så? Vi är inte gifta.

    Jag har inte skrivit på nåt.

    Nej, jag vet.

    Ja, jag måste skriva på papperen först.

    Okej.

    Vet du att hon försökte skada min dotter?

    Är det så?

    Hon trodde Sandro var sjuk, så hon

    släpade henne in och ut på sjukhuset

    och gav henne en jävla massa mediciner.

    Var hon inte sjuk?

    Hon gick ut med henne på nyår utan kläder.

    Ja. Minus 20. Vilka jävla sjuka grejer.

    Du behöver inte berätta min historia

    för vem som helst.

    Sen låg hon och sov en månad

    när jag tog hand om Sandro själv!

    Du var borta under hela graviditeten.

    Du hängde på kasino

    och spelade bort pengar. Våra pengar.

    Varför ljuger du? Du ljuger!

    Jag var där en gång!

    Om du säger så.

    -Du hör att jag säger så!

    -Ja, jag är inte döv.

    Jag tog hand om Sandro. Du drog bara!

    Dina föräldrar var inte där, för du

    tjafsar med din jävla morsa hela tiden.

    Sen kommer du och tar henne

    när det passar dig, fast hon var med mig!

    Du knullade den där thai-horan

    när jag var som mest sjuk!

    Du är sjuk och tomten finns.

    Vanida var en bättre mamma än du,

    för du bara drog!

    Drog?

    Har du fortfarande inte förstått

    hur allvarligt det var?

    -Jag blev för fan inlagd på slutet!

    -Du var på semester i skogen!

    Semester? Artan,

    jag var på ett behandlingshem! Fatta!

    Vi fick inte ens hälsa på!

    Vem fan vet vad du gjorde där?

    Börja inte med din jävla svartsjuka!

    Jag säger bara. Vem fan vet vad du gjorde?

    Så du bytte ut mig mot din hora.

    -Du tog min dotter!

    -När jag var på sjukhus!

    Vad har du för rätt?

    Du förändrades efter förlossningen.

    Du försökte döda mitt barn.

    Sen kidnappade du henne! Och du

    och dina föräldrar anmälde mig, för fan!

    -Håll bara käften!

    -Håll käften själv!

    Artan, ta det lugnt.

    Ta det lugnt båda två, okej?

    Jag kan inte ens föreställa mig.

    Det måste ha varit fruktansvärt.

    Vi förstår inte hur det är

    att bli förälder förrän det händer.

    Det kan bli fel.

    Du, prata inte med mig, om mig,

    som om jag var en tonåring, tack!

    Ser du? Ja.

    Jag menar att ibland försöker vi

    skydda dem vi älskar, men det blir fel.

    Vad fan är det med dig?

    Hon gick ut med en bebis i Antarktis!

    Hennes mamma behandlade henne illa, så hon

    tar ut det på min dotter. Fattar du inte?

    -Vad gör du?

    -Håll käften du bara!

    Sen badade hon henne i hett vatten. Ja.

    Artan...

    Jag hade för fan en psykos!

    -Förstår du det? En psykos!

    -Vem gör så?

    Kan du svara då?

    Jag vet inte.

    Nej.

    Jag vet inte.

    [kvinna i komradio] Från 91-10.

    Ge mig en lägesuppdatering. Kom.

    [Lukas] 16-20. Vi svänger in

    mot föräldrarnas hus. Slut, kom.

    [kvinna] Uppfattat. Klart, slut.

    [stämningsmusik]

    Okej. Lukas, gå in och hämta Sandro.

    -Är Cassandra där inne?

    -Ja. Hämta henne.

    Vi kan inte ta in Cassandra i bilen.

    Vill du försätta henne

    i en sån farlig situation?

    Det är du som bestämmer

    hur farlig den blir.

    Artan...

    Det är ditt barn.

    Du går över en gräns här.

    [Louise] Artan.

    Vi kan lösa det här. Du och jag.

    Jag lovar.

    -Snälla, tänk på Cassandra.

    -Det är ju det jag gör!

    Gå in och hämta henne!

    Artan...

    [talar albanska]

    Stefan låter dig träffa Cassandra

    om du lägger bort pistolen.

    Han har nåt att säga dig också.

    Jävla pajas.

    Vad är det han inte fattar?

    -Artan.

    -Är Sandro där inne?

    Han har ett garage runt hörnet. Vi kör in

    där och ser vad pajasen har att säga.

    -Artan.

    -Kör!

    Var är Sandro?

    Louise.

    Var är Sandro?

    -[Stefan] Cassandra är här med Wanja.

    -[Artan] Hämta henne.

    -Jag hämtar henne strax.

    -Vi är inte här för att dricka kaffe.

    -Vad vill du?

    -[Stefan] Vi kan lösa det här tillsammans.

    -[Artan] Kan vi?

    -Jag är ledsen för det som hände.

    Det var ett missförstånd.

    Eller hur, Louise? Visst är vi ledsna?

    Så du är ledsen nu?

    Men du var inte ledsen hos domstolen.

    Eller hos polisen.

    När du gjorde... Vad heter det? Meded.

    -Att du ljög.

    -Artan, det som har hänt, har hänt.

    Vi börjar om på nytt nu, va?

    Du är konstig i huvudet.

    Det är nåt fel på dig.

    Jag står här och ber dig om ursäkt.

    Det är väl bra?

    Du ljög!

    Du sa att jag slog dig!

    Jag rörde inte ens dig.

    [Stefan] Ska vi inte lägga det här

    bakom oss nu, Artan?

    [Artan] Lägga bakom? Lägg den här bakom!

    Jag fick tre månader

    för att du inte kan stå på benen!

    [Stefan] Du trängde dig in hos Louise

    och dessutom blev du våldsam.

    Har du fått en blodpropp, gamle man?

    Det var hemma hos oss.

    -Jag bodde där!

    -Jag äger den där lägenheten!

    Du trängde dig in,

    precis som du gör här och nu.

    Du och din sladdriga pung,

    du tror att du bestämmer!

    Du bestämmer inte ett skit längre!

    Fattar du?

    Vad handlar det här om?

    Är det pengar du vill ha?

    Tror du att du kan köpa mig?

    [talar albanska]

    -Det kan du inte.

    -Säg bara hur mycket du vill ha.

    Jag är trött på dig. Hämta min dotter.

    -Förstår du inte? Hämta min dotter, clown!

    -[Stefan] Nu ska du lyssna på mig.

    Första gången jag såg dig

    visste jag att du var en parasit.

    -Pappa!

    -En äcklig parasit.

    -Stefan!

    -[Artan] Hör du, Louise?

    [Stefan] Jag kan din sort.

    Du är en fästing.

    En insekt som suger sig fast.

    [Artan] Kom fram.

    Och ju mer du suger, ju äckligare blir du.

    Visa oss vem du egentligen är.

    Ditt äckliga jävla kryp.

    Jag ska krossa dig, din jävel!

    Stefan!

    Jag orkar inte lyssna.

    Hämta min dotter, annars får du ångra dig.

    Om du tror att jag skulle lämna över

    mitt enda barnbarn till en arab,

    en simpel svartskalle,

    så tror du jävligt fel.

    Var är Sandro?

    -Var är hon?

    -[Wanja] Hon sover.

    Min syster är ute och går med henne

    i vagnen. De kommer snart.

    [Artan] Hela familjen är samlad här.

    Ena pajasen efter den andra.

    Jag antar att du är nöjd nu.

    Va? Pratar du med mig?

    -Har du inte ställt till det tillräckligt?

    -Jag vill inte bråka med dig, mamma.

    Som man bäddar får man ligga.

    Vad fan säger du? Tror du det är mitt fel?

    Du väntar i 40 år med att skaffa barn.

    Du reser jorden runt och dansar

    och knarkar och jag vet inte allt.

    När ingen vill ha dig längre,

    skaffar du barn med första bästa drägg.

    Du är för mycket.

    Wanja, börja inte med den där skiten nu.

    Hämta Sandro!

    Det finns ingen logik i hur du tänker.

    Det har det aldrig gjort.

    Och när det skiter sig

    vill du att vi ska reda upp allt för dig.

    Är du helt rubbad?

    Tror du att det handlar om mig?

    Det handlar ju alltid om dig,

    och det har det alltid gjort!

    Du bryr dig nämligen bara om dig själv!

    Om jag var så misslyckad

    borde du kanske ha skaffat fler barn.

    Nej, det vågar du inte, för du var så rädd

    att du skulle bli fet och ful!

    Vem fan är det

    som bryr sig om sig själv här, va?

    Va?

    De pratar om dig häromkring. Vet du det?

    De säger att du inte tar hand om dig.

    Att du inte tar hand om din kropp.

    "Vad har hänt med Louise?" säger de.

    "Hon som var så snygg."

    De säger att du aldrig har pengar.

    [Wanja] Hur kan du ta hand om en bebis?

    Vad säger du?

    Bara som det är.

    Hur fan kan du ta hand om en bebis?

    Du skyller allting på andra.

    Du gör ingenting ordentligt.

    -Du kan inte ta hand om Cassandra.

    -Prata inte så!

    Är det hans fel att han är här?

    Han fattar ju inte bättre, därifrån han

    kommer. Han vill bara träffa sitt barn.

    Du skulle inte ha haft med honom att göra.

    Fattar du det?

    Jag varnade dig, kärring! Hämta mitt barn!

    -[Lukas] Artan, sänk pistolen!

    -Nu!

    [ett barn gnyr]

    Älskling!

    [Artan] Vänta!

    Älskling! Hej!

    [man via komradio] 13-16-20

    från ett-noll, kom.

    [Lukas] Ett-noll från 16-20.

    Vi för samtal.

    -Släpp henne.

    -Allt under kontroll.

    Släpp henne. Kom till mamma.

    Kom... Mammas älskling.

    [Artan] Okej, släpp henne.

    -[Louise] Släpp henne.

    -Nej, vänta! Stopp!

    -Artan, vi tänker efter ordentligt här nu.

    -Kom till pappa.

    [Artan] Okej. Släpp.

    Släpp henne.

    -Kom!

    -Kom till pappa!

    Kom.

    Hej, Cassandra! Kom till mamma. Hej!

    -Kom till pappa.

    -Kom till mamma.

    -Titta.

    -Kom.

    Ja...

    Mamma har saknat dig.

    Titta vad pappa har med sig.

    -Ja!

    -Mamma har saknat dig.

    Titta!

    Sandro... Titta.

    Sandro, titta.

    Det är pappa.

    Titta, Sandro.

    Det är pappa. Hej...

    Hon har glömt mig.

    Jag är hennes pappa och hon har glömt mig.

    -Nu åker vi!

    -[Louise] Nej...

    -Vart ska ni?

    -Jag kan inte tillåta det!

    -Vi kan inte ta in ett barn i bilen!

    -Du glömmer vem som bestämmer.

    Vi kom hit. Du har träffat din dotter.

    Det räcker nu!

    -Sätt dig i bilen!

    -Artan, tänk efter nu!

    Är du verkligen polis? Du kan inte

    släppa iväg barnet med idioten.

    Och du kan inte lyfta ansiktet mer!

    -Artan, fundera på vad du...

    -De ska ingenstans!

    Tänk!

    [Cassandra skriker]

    [Cassandra skriker]

    [Cassandra slutar skrika]

    Ni får fan spänna fast henne i alla fall.

    [Lukas] Ett-noll från 13-16-20, kom.

    [man i komradio] 16-20,

    ett-noll lyssnar. Kom.

    Kan ni undersöka vilka flighter som går

    från Arlanda till Tirana i Albanien idag?

    Förlåt? Kan du upprepa? Kom.

    Går det några flighter

    till Tirana idag? Kom.

    Gäller det trafikflyg från Stockholm? Kom.

    Jag upprepar: Kan RLC undersöka

    vilka avgångar som finns

    från Stockholm-Arlanda till Tirana

    i Albanien senare idag? Kom.

    Okej. Det är uppfattat.

    Kollar och återkommer. Klart, slut.

    [Cassandra jollrar]

    Artan.

    Kan du ta bort fingret från avtryckaren?

    Du kan inte sitta med pistolen sådär

    när Cassandra är i bilen.

    [man i komradio] 13-16-20, kom.

    Mitt namn är Jack Lilja. Är det

    kommissarie Lukas Malki jag pratar med?

    Ja, det här är Lukas Malki. Kom.

    Jag är förhandlare

    för nationella insatsstyrkan.

    Du kommer att prata med mig

    från och med nu.

    Hur är läget i bilen, Lukas?

    Hur mår du? Kom.

    Jag mår bra. Alla mår bra.

    Vi kör mot Arlanda. Kom.

    Bra, Lukas.

    Vi har Touaregens position. Insatsstyrkan

    följer er från luften och marken,

    och jag finns här

    för att hjälpa er vidare.

    Stämmer det att du har Artan Kelmendi

    och Louise Bremer i bilen? Kom.

    [Cassandra gnäller]

    Det är korrekt.

    Jag tycker mig höra ett barn i bilen. Kom.

    Lukas, är det korrekt uppfattat

    att jag hör ett barn i bilen? Kom.

    Det är korrekt.

    Det är Cassandra Bremer.

    Louises och Artans dotter.

    Hon är cirka ett år gammal.

    Hon sitter i barnstol. Kom.

    Då är ni alltså fyra individer

    i bilen nu? Kom.

    Det är korrekt. Kom.

    Jag vill gärna prata med Artan.

    Kan du räcka radion till honom? Kom.

    [Lukas] Ett ögonblick.

    Jag vill inte prata.

    Vad vill han?

    Han vill hjälpa dig.

    Han vill hjälpa dig att lösa situationen.

    Håll in knappen när du vill säga nåt.

    Hallå?

    Hej. Jag heter Jack Lilja och är

    förhandlare på nationella insatsstyrkan.

    Hur mår du? Är du skadad?

    Jag mår bra.

    Ni frågar hur folk mår hela tiden.

    Det är bra, Artan.

    Vi ska hjälpa dig

    att lösa den här situationen nu.

    Hur ska du hjälpa mig?

    Angående flighter till Tirana

    kommer inget flygbolag att erbjuda plats.

    Varför då?

    Hallå?

    Du är beväpnad och har tre gisslan

    med dig. Det är helt otänkbart.

    Men det är min familj!

    [Jack] Eftersom alla är under vapenhot,

    räknas det som gisslan.

    Inget flygbolag kommer att släppa på dig.

    Artan?

    Artan?

    Artan?

    Artan?

    -Artan?

    -Då får du fixa fram privatjet.

    Jag vill inte prata med dig mer,

    bara med Lukas.

    Hallå, Artan?

    Artan?

    Artan, är du kvar?

    Lukas, är du där? Kom.

    Jag är här.

    Vi fortsätter mot Arlanda. Slut, kom.

    Uppfattat. Klart, slut.

    [Jack] 13-16-20, kom.

    Lukas, jag pratar gärna med Artan direkt

    om han finns där. Kom.

    Han lyssnar, men han vill inte prata.

    Han är trött. Kom.

    Uppfattat.

    Så här är läget.

    Det enda flygplanet som polisen har

    tillgång till är regeringsplanet via Säpo.

    Det är i Hongkong med utrikesministern

    och kräver statsministerns godkännande.

    Regeringsplanet är alltså inte

    tillgängligt under några omständigheter.

    Kom.

    Det är uppfattat. Kom.

    Men jag har kontakt med

    Albaniens ambassadör i Sverige,

    och han erbjuder Artan fri lejd

    till Tirana om Artan släpper sin familj

    och lägger ifrån sig sitt vapen.

    Är det uppfattat? Kom.

    Kan du repetera det sista? Kom.

    Jag upprepar:

    Artan får fri lejd till Tirana

    om han släpper sin familj

    och lägger bort pistolen.

    Vi kan lösa detta med ambassadören

    på Arlanda inom en timme. Kom.

    Det är uppfattat.

    Artan.

    Vi skiter i flyget.

    -[Lukas] Va?

    -Va?

    Artan.

    Du blev just erbjuden

    fri lejd till Tirana.

    [Lukas] Va?

    Jag tar fri lejd till himlen

    utan familjen.

    Artan, för fan!

    Artan, du behöver inte löpa linan ut.

    Han i radion snackar mycket skit.

    Vi tar båten.

    Va... Vadå, båten?

    Vilken båt?

    Till Polen. Och sen kör vi.

    Kolla båten till Polen.

    Vi kan inte ta båten till Polen.

    Nej...

    Snälla Artan. Säg vad du vill

    att jag ska göra.

    Jag gör vad som helst nu.

    Artan, du måste tänka klart nu.

    Jag tänker klart.

    Säg till honom att kolla båten nu.

    [Louise snyftar]

    Säg till honom!

    [Lukas] Artan avböjer ambassadörens anbud.

    Han vill ha information om färjor

    mellan Sverige och Polen. Kom.

    Repetera gärna.

    Det är alltså en båt du menar? Kom.

    Ja, det är korrekt.

    Trafikfärjor mellan Sverige

    och Polen. Sjöfart.

    Återkom gärna när du har mer information.

    Slut, kom.

    Det är uppfattat. Klart, slut.

    Du låter som en jävla politiker

    när du pratar med honom.

    "Det är korrekt."

    "Sjöfart. Var vänlig upprepa."

    Upprepa hit och dit.

    Du borde stå upp för dig själv.

    Jag vill vara tydlig, Artan,

    så det inte blir nån misskommunikation.

    Han kan dra åt helvete

    om han inte gör som du säger!

    Det är viktigt att alla hör vad som sägs.

    Speciellt i såna här situationer.

    Har du varit med om många

    såna här situationer?

    Nej.

    Men jag vet hur det blir

    när man inte förstår varandra.

    ♪ Imse Vimse spindel

    Klättrar upp för trå'n ♪

    ♪ Ner faller regnet,

    Spolar spindeln bort ♪

    ♪ Upp steg solen, torka bort allt regn ♪

    ♪ Imse Vimse spindel klättrar upp igen ♪

    [Louise fortsätter humma på sången]

    [Jack] Lukas. Kom.

    Kom.

    Det går en färja från Karlskrona

    till Gdynia klockan 10.00 imorgon. Kom.

    Vi kör dit.

    Det är fem-sex timmar till Karlskrona.

    Snälla. Hörde du inte vad han sa?

    Du får fri lejd till Albanien. Det...

    Det är en jättebra deal.

    Ambassadören är på Arlanda.

    Vi åker dit nu.

    Vi löser det här.

    Du och jag.

    Jag vill inte ha fri lejd.

    [Jack] Lukas. Kom.

    Vi har ju ingenting med oss.

    Vi har ingenting till Cassandra.

    Hon behöver mat, kläder, blöjor...

    Ska vi vänta på påfyllning?

    Få in lite vatten? Kaffe, kanske?

    Nej. Kör. Vi väntar inte mer.

    Och inga mer stopp. Kör bara.

    -Artan...

    -Kör, sa jag!

    Du får följa med, Lukas. Hela vägen.

    [Jack] Lukas. Kom.

    Vi kör mot Karlskrona. Slut, kom.

    Okej, det är uppfattat. Klart, slut.

    [stämningsmusik]

    Var försiktig med papperspåsen.

    Det ligger kaffe där.

    Tack.

    Vill du ha?

    Nej, jag vill inte bli förgiftad.

    Jag vet ju inte vilken som är vilken.

    Då kan lika gärna han bli förgiftad.

    Jag vill inte ha, sa jag.

    En kopp kaffe skulle bara få dig

    att känna dig bättre.

    Ingen försöker förgifta dig.

    Det var ett jävla tjat.

    Jag vill inte ha, sa jag.

    Tack ändå.

    Jag förstår att det har hänt skit

    i ditt liv, Artan.

    Jag gör verkligen det.

    Men det händer skit i allas liv.

    Du vet att min son...

    Han pratar knappt med mig.

    Varför?

    Ja...

    Jag var otrogen mot hans mamma.

    Splittrade vår familj.

    Med vem?

    En gemensam bekant.

    Och Teodor, min son, han upptäckte det.

    Är ni ihop nu? Du och den bekanta?

    Nej. Jag älskade henne inte.

    Och din fru?

    Nej, jag älskade inte henne heller.

    Ja. Hon hatade mig för det länge.

    Men nu är det okej. Vi kommer överens nu.

    Bella, min dotter,

    hon hanterade det bra. Hon är stark.

    Men för min son...

    För min son var det svårare.

    Du fuckade hans familj, hans mamma.

    Det är klart han vill döda dig.

    Jag vet.

    Förlorade du vårdnaden?

    Nej.

    Teodor valde att bo

    hos sin mamma på heltid.

    Hur ska du få hem honom?

    Det är upp till honom, Artan.

    Jag kan bara försöka göra

    det som är rätt nu,

    och hoppas att han förlåter mig.

    Jag försöker säga till honom att...

    Att vi alla gör fel och att det viktiga är

    hur vi hanterar våra misstag.

    Jag är bara människa.

    Var inte en sån filosof. Du är hans pappa.

    Jag hade ett val, Artan.

    Jag hade ett val.

    Men jag valde fel.

    Och jag sårade min familj.

    Och för det får jag betala priset.

    Hur gammal är han?

    Han fyller 13 imorgon.

    Vi skulle ses och sjunga för honom

    på morgonen, men...

    Ja, det blir inte så nu.

    Det viktiga för dig nu, Artan,

    är Cassandra.

    Du måste tänka på

    vad du vill vara för sorts pappa åt henne.

    Hur vill du att hon ska komma ihåg dig

    när hon blir vuxen?

    Det är det jag försöker säga till dig.

    Vi har alla ett val,

    och det är viktigt att vi försöker...

    -[höga smällar]

    -[Louise skriker]

    [kvinna 1 i komradio]

    [kvinna 2] 12-60.

    På bron, flera stycken. Fyra eller fem.

    -[barngråt]

    -Jag spillde kaffe! Fan!

    [man 1] 22-40. Är det ägg?

    Det ser fan ut som ägg.

    -[polissiren tjuter]

    -Polis! Stanna!

    [man 2] 11-70. Vi springer.

    -[Cassandra skriker]

    -[polis] Stanna, sa jag!

    [man 2] 11-70. Vi har fått tag på dem.

    De är fem stycken ungdomar.

    Kollegor tar över. Kom.

    [man 1] Från 22-40. Dämpande återkoppling.

    De har kastat ägg på bilen. Slut, kom.

    [kvinna 1] 22-50. Vi släpper det.

    [kvinna 2] Från 12-60.

    Vi går tillbaka till bilarna. Slut, kom.

    -Är Cassandra okej?

    -Nej, Lukas, hon är inte okej!

    -Fan, ingen är okej här!

    -[Cassandra skriker högt]

    Fan, Artan! När ska det här ta slut? Va?

    Tar det slut när du skjuter Cassandra?

    Eller när du skjuter mig?

    Skjut dig själv, för helvete!

    -Tror du jag är rädd att dö?

    -Vad fan vet jag?

    Jag vet ju inte ens vem du är längre!

    Fan, du hatar mig. Okej.

    Tror du inte jag hatar mig själv?

    Va?

    Mina ben darrar av medicinen.

    Jag tar sömntabletter för att somna,

    koffeintabletter för att vakna,

    jag tar tabletter för att inte få ångest...

    Jag tar tabletter för att jag är

    så jävla rädd att få en psykos igen!

    Jag hatar inte dig.

    Det här är en mardröm som aldrig tar slut.

    -Du lämnade oss.

    -Tror du att jag valde det?

    Va?

    Ingen mamma vill väl skada sitt eget barn!

    [Cassandra gnyr]

    [Louise snyftar]

    Varje dag frågar jag mig själv

    varför det här hände mig.

    Varför mig? Varenda jävla sekund.

    Jag var sjuk, Artan.

    Sjuk. Förstår du?

    Du måste ta in det nu.

    Jag ville inte bli det.

    Men jag blev det.

    Det enda jag minns

    från Cassandras första månader är mörker.

    Ett kompakt jävla mörker.

    Och jag älskade dig.

    Det gjorde jag. Men...

    Du var inte där när jag behövde dig.

    Jag var där för Cassandra.

    Ja. Och du svek mig med en annan.

    Jag ville döda dig för det.

    Hon var ingen! Jag lämnade ju henne!

    Det var för sent

    Det var för sent.

    [Jack] 13-16-20, kom.

    [komradion tystnar]

    [stämningsmusik]

    [kvinnlig radioreporter] Gisslandramat

    som nu pågått i 17 timmar fortsätter.

    Det var igår förmiddag som en beväpnad

    man trängde sig in på en vårdcentral,

    hotade de anställda

    och tillfångatog en kvinna.

    Polisen kom till platsen

    och omringade vårdcentralen,

    men mannen tvingade sig in i en bil

    tillsammans med kvinnan och en polis.

    Han ska sen också under pistolhot

    ha tvingat till sig sin dotter,

    som nu också befinner sig i bilen

    tillsammans med mannen och kvinnan.

    Till en början fanns uppgifter om

    att mannen ska ha burit på ett bombbälte,

    men det har dementerats av polisen.

    Bilkortegen kör söderut på E22 och följs

    av polisen och nationella insatsstyrkan.

    Det var nyheterna från Ekot.

    [finstämd akustisk

    amerikansk folkmusik spelas]

    [musiken tystnar]

    [Jack] Vi har information om färjan

    till Gdynia som avgår om cirka två timmar.

    När ni kommer ner till färjeläget,

    så följ avspärrningarna.

    Kortegen kommer att parkera vid kajen

    och invänta färjan där. Kom.

    -Uppfattat. Slut.

    -Klart slut.

    [helikopterljud]

    [helikopterljud]

    [tjatter i polisradio]

    [färjan tutar]

    Är det där båten?

    Jag tror det.

    Har ni kontakt med dem?

    Artan undrar om vi har kontakt

    med färjan. Kom.

    [Jack] Ja, vi har kontakt,

    och rederiet är informerat.

    Vi inväntar bara kaptenen. Kom.

    Det är uppfattat. Slut, kom.

    Klart, slut.

    Här.

    Ring din son.

    Han fyller väl år idag?

    Du kan ringa.

    Teo, det är p...

    Ja, precis.

    Jag vet, Teo.

    Jag vet att det är tidigt.

    Jag vet.

    Förlåt, Teo. Jag försöker...

    Ja.

    Okej.

    Nej, jag är i Karlskrona.

    Jag...

    Jag lånar en kompis telefon.

    Jag ville bara säga att...

    Att jag tänker på dig.

    Och grattis på födelsedagen.

    Ja.

    Nej, det...

    Vad sa du?

    [Lukas skrattar till]

    Gjorde hon det?

    Okej.

    Teo...

    Jag vill säga...

    ...att jag älskar dig.

    Att jag alltid kommer att göra det,

    vad du än gör.

    Så kom ihåg det.

    Okej. Ja.

    Hälsa...

    Hälsa mamma.

    Hälsa...

    Hälsa Bella.

    Och mamma.

    Tack.

    Okej.

    [Jack] Lukas.

    Vi har kontakt med kaptenen nu,

    och han går inte med på

    att släppa ombord en beväpnad man,

    men vi jobbar på en lösning och planerar

    ombordstigning om cirka 90 minuter. Kom.

    -Det är uppfattat. Slut, kom.

    -Klart, slut.

    Lukas...

    Jag kan ta det där kaffet nu.

    -Jag ska se till att nån ordnar det.

    -Kan inte du hämta det?

    Jag vill prata med Louise själv.

    [Cassandra gnyr]

    Men... Hej!

    Hej, har du vaknat?

    Hej, gumman.

    [Cassandra jollrar]

    Jag älskar henne.

    Det vet jag att du gör.

    Här.

    Det är ringen.

    Här är Cassandras hjärtslag.

    Från när hon föddes.

    Jag...

    Jag var på väg till kaféet igår.

    Jag bara somnade på soffan.

    Förlåt.

    Artan.

    Det kan aldrig bli vi två igen.

    Jag lovar att du ska få träffa Cassandra.

    Jag har ingen annan.

    Det är bara ni.

    Ta den.

    [Artan] Förlåt mig.

    [polis] Visa händerna!

    Visa händerna!

    Ut!

    [Cassandra gråter]

    Ner med dig! Ligg ner!

    [ihållande barngråt]

    Upp!

    [polis] Ja.

    Sandro...

    [polis] Klar.

    [långsam rockmusik spelas]

返回顶部